Asynjan som rider över himmel och hav
Bland asynjorna finns de stora och välkända, men också de vars namn bara flyktigt nämns i de gamla källorna.
En sådan är Gnå.
En asynja som rör sig lika fritt som vinden och vars närvaro bär budskap och mening.
I Gylfaginning berättar Snorre:
“Den trettonde heter Gnå, som Frigg sänder i olika ärenden. Hon rider i luften och över havet på hästen Hófvarpnir.
Några vaner såg henne när hon red i luften, och en sade:
’Vad far där? Vad flyger där?
eller rör sig genom luften?’
Hon svarade:
’Jag far ej flygande,
fast jag far och rör mig genom luften,
på Hófvarpnir, den som Hamskerpir avlade med Garðrofa.’
Av Gnås namn kommer det uttrycket att något “gnävar” när det höjer sig högt.”
Gnå är budbäraren, den som förmedlar ord och viljor mellan gudar och världar.
Hennes häst, Hófvarpnir, är snabbare än alla andra; dess hovar kastar sig genom luften och skapar dånet av stormvindar, och dess steg över vattnet är som krusningar på sjön.
Där inga andra färdas, där är Gnå redan framme.
Hon påminner oss om att rörelsen är helig.
Allt lever, allt förändras, och vi är alltid på väg någonstans. Orden vi bär, budskap vi för vidare, kan vara lika starka som åskans dån eller lika stilla som ett viskat löfte.
Gnå visar oss att inget ord är litet och allt kan färdas långt och finna en mottagare.
I våra skogar och marker kan vi ana hennes närvaro när vinden sveper över fjällen och skogarna.
Budskap förs genom träden, mellan människor, från en generation till en annan.
Gnå är då inte bara en asynja ur sagorna.
Hon är också symbolen för allt det som rör sig mellan oss: meddelanden, kunskap, visdom, tröst och minnen.
När vi åkallar asynjorna är det lätt att glömma Gnå, men i själva verket är hon alltid närvarande.
Varje gång vinden bär våra ord vidare, varje gång ett budskap når fram över fjäll, skog och vatten, då rider hon, lika fri som alltid.
“Över himmel och hav, i storm och stilla, rider Gnå – budbärerskan från Frigg och asynjorna.”
