Gamla svenska månadsnamn var starkt kopplade till naturfenomen, jordbruk och folktro, där varje månad beskrev den rådande årstiden eller en specifik syssla.
Torsmånad – januari
Efter Thorri, thorrimånad, vilket sedermera blivit förvanskat till torsmånad. Betyder huvudstyrkan, största delen av något. Är även namnet på den kallaste vintermånaden, alltså en torr månad då jorden vilar.
Göjemånad – februari
Efter Göa, dotter av Thorri. Betyder tunn snö, spårsnö, snöyra. Men även töväder eller slask – tiden då vintern började mjukna något.
Vårmånad – mars
Vårens ankomst, naturen börjar vakna. Vårbruket förbereds även om vintern håller sitt grepp. Högtidlighålls med vårblot på vårdagjämningen.
Gräsmånad – april
Tiden då gräset börjar växa och jorden ”öppnar sig”.
Blomstermånad – maj
Blomningen börjar ta fart, fruktträd och ängar slår ut. Bina börjar pollinera.
Sommarmånad – juni
Sommarens och den ljusaste tiden på året. Firande med midsommarblot vid sommarsolståndet och dans runt stången på midsommarafton.
Hömånad – juli
Slåttertiden då höet slås och torkas för vintern.
Skördemånad – augusti
Tid för skörd. Men även risk för röta, därav kallas den ibland för rötmånad.
Höstmånad – september
Hösten inleds, djur tas hem från bete, förråd ses över. Högtidlighålls med höstblot på höstdagjämningen.
Slaktmånad – oktober
Boskap slaktas inför vintern.
Vintermånad – november
Vintern inleds. Mörker och kyla tilltar.
Julmånad – december
Mörkaste månaden på året. Firas med julblot vid vintersolståndet och vi dricker jul med god mat tillsammans med familj och vänner på julafton.