Heimdall
Svenska: Heimdall
Fornnordiska: Heimdallr
Namnet brukar tolkas som att det hör ihop med heimr (värld/hem) och dallr, vilket ibland kopplas till träd eller något blomstrande/växande, dalgång.
Heimdall är en av asarna och är väktaren vid gränsen mellan världarna.
Enligt myterna är han född av nio mödrar, och har ibland tolkats som en uråldrig, nästan allvetande himmelsgestalt.
Han sägs ha sin boning i Himinbjörg (Himmelsborg), där han vakar över Ásbrú/Bifrost, den skimrande bron som förenar Asgård, Midgård, himmel och jord.
Det sägs även att Himinbjörg är en äng med perfekt klimat där alla boskap och husdjur hamnar när dom lämnar Midgård.
Heimdall är känd för sina övernaturliga sinnen: han kan höra gräset växa och ullen gro, och han kan se över oerhörda avstånd, vida bortom människans räckvidd.
Där vid bron står han alltid redo att blåsa i Gjallarhornet.
Vid Ragnarök, när slutstriden närmar sig, ska gudarna förstå att deras öde är nära när de hör det fruktansvärda ljudet av Gjallarhornet, tecknet på att jättarnas ankomst är förestående.
Och där, mitt i stormen av eld, kaos och fallande världar, möter Heimdall sin främste fiende, Loke.
Den illojale och lömske Loke blir den plikttrogne och orubblige Heimdalls nemesis.
I slutet kämpar de mot varandra och dräper varandra, samtidigt som världen sjunker i havet.
Rig – mänsklighetens fader:
I sången om Rig berättas att Heimdall en gång vandrade i Midgård förklädd till Rig.
Han besökte tre hem och lade grunden till samhällets tre grupper:
Adeln
Bönderna
De förslavade
Som Rig avlade han barn i varje hus:
Vackra barn hos adeln, starka barn hos bönderna och illa gynnade barn hos de förslavade.Tillsammans antyder detta att Heimdall inte bara är väktare, utan också på ett mytiskt plan kan ses som en fader till mänskligheten, och som en gestalt som etablerade ordningen och hierarkin i det nordiska samhället.
Eddacitat:
Himinbjörg heter,
där Heimdall, säger de,
har sin boning;
där dricker gudens väktare
i sin sal,
gärna gott mjöd.
Hell väktaren!
